En halvt hyfsad bild och en blöt strumpa

Jag skrev i en blogg för en tid sedan att jag är fascinerad över hur vissa fotografer kan slänga sig i första bästa buske och fånga ett knippe helt underbara bilder. Själv kan jag vara ute en hel dag och komma hem med en blöt strumpa. Jag skulle inte ha skrivit det där. Att utmana ödet är inte bra.

Det hade fallit rejält med snö under första veckan i februari, men naturligtvis lagom till helgen hade det blivit återigen milt med flera plusgrader. Men lite vinter skulle jag hinna med att fånga. Problemet med snö är att snöröjningen är obefintlig även vid de större naturreservaten här i Blekinge och jag kände att jag inte orkade skotta in bilen. De flesta brukar skotta ut bilen, men jag tillhör de som skottar in bilen. Det enda sättet att kunna parkera bilen när snöröjningen är som sagt obefintlig. Nej, då fick det bli en tur till Boön utanför Karlshamn. Då kan man parkera i småbåtshamnen och där brukar man vara tidigt ute att röja snö.

Jag hade lovat mig själv att inte komma hem med bilder som jag redan har, d v s att stå en halvmeter från stranden och fotografera ut mot havet. Gärna med en sten i förgrunden. Nej, nu ville jag arbeta mer med de intima landskapen och detaljer. Det gick så där. Det var ingen bild som kändes riktigt bra när jag tittade i displayen och jag tröttnade efter två timmar att klafsa om kring i blötsnön.

På väg till bilen fick jag se den, förgrunden. En sten och en mörk båge som skulle sitta fint som förgrund. Ivern infann sig, här fanns något att jobba med. Efter ett par älgkliv, så ringde en varningsklocka. Senast det här tunnelseendet infann sig för ett år sedan, slutade det med gyttja upp till midjan. Så roligt skulle vi inte ha det igen. Det fanns ännu ett mörkt fält en bit till vänster om fältet kring stenen. Kan det vara så att det vita framför mig är bara en snöbrygga över en vattensamling? Havet var låg 20 – 30 meter bort, men jag visste att det fanns vattensamlingar närmre skogen. Nu skulle jag vara smart. Inte gå de fem metrarna rakt fram utan gå den längre omvägen runt om, så jag kommer ut från skogen på andra sidan. Bäst att ta det säkra före det osäkra.

Väl ute från skogen, så såg jag gräs sticka upp ur snön och jag kände fast mark under fötterna. Jag gick försiktigt fram till platsen en bit från stenen och satte upp stativet. Marken kändes fast och jag tänkte att det nog hade gått bra att gått rakt fram istället för att ta omvägen runt. Fast jag var ändå nöjd att jag hade tagit omvägen för säkerhetsskull.

bild32När jag hade tagit ett antal bilder så tänkte jag att jag skulle ta en sista bild med mer vidvinkel och bytte därför objektiv. Jag flyttade fram stativet ytterligare en halvmeter och tog ett steg fram för att kontrollera att jag hade objektivet inställt på manuell fokus. Kras och plask. Plötsligt försvann höger foten under mig när den foten brakade genom isen. Jag kände botten när jag snabbt drog upp foten. Nu var det nära, men jag klarade mig. Precis när jag hade tänkt det, så kände jag hur något blött rann ner på baksidan på vaden och ner mot hälen. Fort av med stöveln för att hälla ut vattnet, men jag fann till min glädje att det var bara strumpan som var fuktigt på baksidan och stöveln var hyfsat torr. Att stå på ett ben och hålla balansen, är inte min starka sida. Efter lite vinglande så fastnade klacken på stöveln i en tuva och jag föll baklänges i snön. Där låg man på rygg i snön med en stövel i ena handen och en fot upp i luften, en fot där det saknades en stövel och nu bara syntes en vitgul raggsocka. Man såg nog inte klok ut. Då jag kände att det inte var läge för att göra en snöängel så tog jag på mig stöveln, reste mig upp och återvände till bilen. Det fick räcka med cirkuskonster för idag och konstaterade att dagens resultat blev en sådär bild och en blöt strumpa.

Annonser
Publicerat i Uncategorized | 10 kommentarer

Höstbilder från Söderåsen

bild25När jag var inne på Tammy Bergströms blogg (http://imageorama.blogg.se/) för en tid sedan och beundrade hennes underbara sommarbilder, kunde jag inte låta bli att skoja med Tammy lite. Jag bad nämligen hennes kloka hund Lloyd att dra Tammy i byxbenet, så hon skulle släppa taget om sommaren och virvla in i vinterns mindre färgglada årstid. Jag vet nämligen att hon kan ta underbara vinterbilder också.

bild26Vad gör jag själv? Jag lägger upp ett knippe höstbilder från Patrik Larssons fotokurs på Söderåsen. Något som verkar helt logiskt (eller inte). Anledningen till det här självmålet är ett önskemål från en annan duktig fotograf, nämligen Christer Karlsson (http://www.ckarlssonsbilder.se/), som också var med på samma kurs. Eftersom mitt valspråk när det gäller min blogg är ”Alltid redo, aldrig färdig”, så blir det naturligt att bilderna kommer så här tre månader efteråt.

bild27För min egen del känns det bra att minnas de här sköna oktoberdagarna. Patrik lärde som vanligt ut på ett bra pedagogiskt sätt och han hade också hjälp av Peter Nilsson, som också är en duktig fotograf. God mat, vackra färger, bra ljus och ett härligt gäng glada och nyfikna deltagare gjorde de här dagarna till en minnesvärd upplevelse.

bild28En sak som jag gillar lite extra på Patriks kurser, är att man får några timmar varje dag att plocka fram ett par bilder som man sedan bildbehandlar i sin dator. Bilder som sedan visas upp för alla deltagare på kursen och där Patrik delar med sig av sina personliga synpunkter på varje bild.

bild29Det händer ibland under mina strövtåg att jag funderar vad andra fotografer skulle hitta för motiv på den plats där jag själv befinner mig på. Speciellt de stunder jag själv har svårt att hitta motiv. Stunder då det känns som min hjärna har sändningsuppehåll och man i ren desperation, nästan på måfå, slänger iväg några höftskott. I samma stund som man tar bilden får man en känsla att man kommer titta på bilden i datorn för att sedan slänga den. Men man tar ändå bilden. För man har ju trots allt stigit upp, gjort matsäck och förbrukat en viss mängd bensin för att ta sig dit.

bild30En kurs öppnar fina möjligheter att få se vad andra fotografer hittar för motiv. Förutsättningarna är lika när det gäller motiv och ljus då alla befinner sig på samma plats och tidpunkt. Många gånger sitter man där under bildvisningen och tänker att den bilden skulle man vilja ha i sina samlingar. Ett motiv som man har förkastat gjorde en annan fotograf något underbart av genom att hitta rätt komposition. Ibland har man överhuvudtaget inte sett motivet alls utan man undrar om fotografen har varit på samma plats som man själv var på. Jag kan heller inte låta bli att förundras över hur tre fotografer kan ta tre helt olika bilder av samma motiv, fast man stod på en rad så nästan stativbenen trasslade in sig i varandra.

bild31Undrar ni vad vi tog för bilder under de där sköna höstdagarna, så tycker jag ni ska besöka Patrik Larssons blogg (http://fotografpatriklarsson.se/deltagarnas-basta-bilder-host-pa-soderasen-25-27-okt/).

Publicerat i Uncategorized | 12 kommentarer

Återkomsten

Det var ett tag sen sist, men så har jag inte tagit en bild sen slutet av maj. Sommaren har alltid varit en period då jag har låtit kameran vila. Varför det är så, beror på två saker. För det första så är behovet inte lika stort att komma ut i skog och mark. Sommardagarna är långa och ljusa och inbjuder till en mängd andra utomhusaktiviteter. När väl mörkret åter sänker sig, försvinner möjligheten till en fotorunda efter jobbet och man får nöja sig med helgerna. Missar man den möjligheten, så får man vänta ytterligare fem dagar innan nästa möjlighet dyker upp.

bild22Det andra är att jag verkligen njuter av att plocka upp termosen och ta fram matpaket när jag är ute. För det är först när jag sätter mig ned och tar en fika som jag kan ta in alla upplevelser som naturen bjuder på. När jag går med kameran i handen, har jag märkt hur jag försvinner in i min egen värld. Jag får lätt ett tunnelseende när går och fundera över tänkbara motiv och olika kompositioner. Själva upplevelsen av naturen blir begränsad. När jag sedan sätter ögat bakom sökaren, då återstår inte mycket av upplevelsen. Då upphör tid och rum. Jag försvinner in i en bubbla som effektivt stänger ute omvärlden. Men när jag väl sätter mig och fikar, då sänker sig lugnet och jag är åter mottaglig för naturens alla detaljer. Men under sommaren kan knott, mygg och andra flygfän vara väl envetna. Lugnet uteblir och ersätts med en mild irritation. Man vill få fikapausen överstökad så fort som möjligt. Då längtar jag till de andra årstiderna då jag åter igen kan sätta mig ned i lugn och ro och njuta av naturen.

bild23En del kan bli oroliga när lusten till fotograferingen försvinner. Själv är jag inte orolig. Den får komma när den kommer. Fast jag höll som vanligt på att missa den färgglada årstiden. Om det var det långa uppehållet eller bara min vanliga senfärdighet, får vara osagt. Ändå hade jag god hjälp av Christer Karlsson som tittade in på bloggen och undrade om jag skulle fortsätta och stanna i mitt fotografiska ide? Nu fick jag bråttom. Av erfarenhet vet jag att det räcker med några blåsiga dagar, så finns inte ett enda löv kvar på träden. Även om jag missade när färgprakten var som bäst, så får jag vara nöjd ändå. Tyvärr var det mulet väder, men man kan inte få allt.

bild24Jag får erkänna att det kändes lite ovant. Jag fick brottas lite mer än vanligt med motiven och sökande efter en bra komposition gick trögare. Men jag kände att den värsta stelheten gick bort, vilket bådar gott inför den kurs kommande kursen i landskapsfotografering.

En sak som var säker, fikat smakade extra bra nu när jag åter igen var ute i naturen.

Publicerat i Uncategorized | 6 kommentarer

Fotograf Patrik Larsson

De allra flesta av mina fotografiska strövtåg gör jag ensam. Att inte behöva ta hänsyn till andra viljor gör att jag kan flyta med landskapet. Låta naturen bestämma mina irrfärder i skog och mark. Fast vill man utvecklas, så tror jag på möten med andra människor. För det är i möten med andra fotografer det kan uppstå spännande och lärorika samtal kring bilden, arbetsmetoder och utrustningen.

I början av maj, tog jag ytterligare ett steg för att öka på mina kunskaper i landskapsfoto. Då anmälde jag mig till en av Patrik Larssons (http://fotografpatriklarsson.se/) fotokurser på Söderåsen. Varför Patrik Larsson? Det enkla svaret att han redan finns i min bokhylla. Nej, inte fotografen själv för då hade han fått kramp ganska snart i det trånga utrymmet. Utan två DVD av Patrik Larsson som jag har köpt från Moderskeppet. Jag tycker Patrik lär ut landskapsfoto eller bilbehandling på ett bra pedagogiskt sätt, där han går igenom det mesta man behöver veta. Kurserna passar både för nybörjare eller om du har hållit på med landskapsfoto under många år.

Nu var det tid att träffa honom i verkligheten. Kursen började med en lunch i Skäralid. Vi hade 8 timmar av fotografering framför oss och på fastande mage blir det sällan bra bilder.

01_Gunnar_Eriksson

Första delen av kursen, så åkte vi till ett av Patriks favoritställen vid Klöva Hallar. Ett ställe som jag har kört förbi några gånger, men inte förstått hur fint fotoställe som fanns lite längre in från vägen.  Patrik började med en liten föreläsning vad man ska tänka på när man vill fotografera landskap utan horisont, så kallade intima landskap. Patrik betonade bland annat att hålla extra koll på hörnen i bilden. Att till exempel få till en geometrisk figur där, kommer att dra till sig betraktarens blick dit eftersom geometriska figurer är starka figurer som vi gärna uppmärksammar. Efter ytterligare råd, så var det bara att ge sig ut att öva. Jag tror att jag aldrig har sett så många geometriska figurer i hörnen i min sökare som då. Medan vi fotograferade, så fanns Patrik där för att hjälpa till och svara på frågor. Att Patrik är en erfaren fotograf, märktes när jag själv brottades med ett motiv med skuggor. Patrik tog några steg och satte den där bilden jag själv sökte.

02_Gunnar_Eriksson

Efter några timmars fotografering, återvände vi till Skäralid för att äta lite innan vi åkte vidare till ett annat av Patriks favoritställen.  Ett ställe med en härlig utsikt över ravinen i Skäralid. Jag fortsatte att brottas med trädgrenarna, vilket gick så där. Då blev jag mer nöjd med bilderna över ravinen. För att sammanfatta det hela tyckte jag att det var en rolig och lärorik dag. Jag kände att det får bli en kurs med Patrik till hösten också.

03_Gunnar_Eriksson

Jag brukar anse att jag tillhör de funderande människorna. Några kanske säger smått förvirrad. I ett av Patriks utskick, så jag namnet Christer Karlsson. Kan det vara Christer som i ckarlssonsbilder, tänkte jag? Nej, han bor för långt norrut för att åka ner till Söderåsen och så glömde jag bort tanken. När vi presenterade oss, så försökte jag som vanligt att lära allas namn. Det brukar gå så där. Det var inte förrän Christer åkte med mig till det första stället som polletten föll ner. Jag får skylla på mina tillfälliga tillstånd av tankspriddhet. Det var mycket trevligt att få träffa dig i verkligheten Christer och inte bara i cyberrymden. Till alla andra kan jag rekommendera att gå in på Christers sida (http://www.ckarlssonsbilder.se/) och ta del av alla hans härliga bilder. Det är väl värt ett besök.

Publicerat i Uncategorized | 19 kommentarer

Den reflekterande fotografen

I mitt förra inlägg så skrev jag om mina favoritmånader november och december. Jag har inte kunnat släppa den tanken på varför det är så. Är det bara de jordnära färgerna och det dova ljuset som gör att jag gillar att vara ute och fotografera under dessa månader? Jag kom fram till att det dova ljuset, som sällan förändras under dagen, är en viktig faktor varför dessa månader tillhör mina favoriter. Att slippa springa omkring och leta kompositioner när man känner att det är nu bilden ska tas. Istället kan man i lugn och ro utforska en plats. Man kan stanna till och testa olika kompositioner utan att känna att man missar en fantastisk bild som finns runt hörnet.

bild16Varför kan man inte ta med sig den känslan under resten av året när ljuset är mer omväxlande? När jag hade funderat ett tag, så insåg att det går visst att behålla den känslan man har i november och december. Allt handlar om att hitta rutiner som passar en bäst. För min del handlar det om att säga hejdå till den spontane fotografen och istället hälsa den planerande och rekognoserande fotografen. Jag testade dessa nya rutiner i helgen och det kändes riktigt bra. Under veckan funderade jag över vilka motiv jag ville arbeta med. Några av dessa motiv fick jag välja bort då jag insåg att jag inte skulle hinna åka ut och rekognosera efter jobbet innan det blir mörkt. Det fick bli ett ställe som jag har besökt under åren och som jag känner väl till. Jag funderade också ut ett antal kompositioner som jag kunde arbeta med väl på plats. För att slippa stressa så tog jag också reda på exakt vart och när solen går upp, när det börjar bli ljust och hur lång tid tar det att åka till platsen. Väl framme så gick det snabbt att gå igenom de tänkta kompositionerna. Jag valde den komposition jag tyckte bäst om och kunde sedan hälla upp en kopp varm choklad för att invänta ögonblicket bilden skulle tas.

bild17Nästa utmaning var mitt kära Uttorp. Då jag ofta söker mina motiv nära strandkanten, så skulle jag nu hålla mig på behörigt avstånd från dessa ställen. Jag visste att morgonens magi kommer att försvinna innan jag kommer fram till Uttorp, så jag kan i lugn och ro gå om kring och testa olika kompositioner utan att känna någon tidspress. Jag kommer sedan gå igenom bilderna hemma och spara de bilder jag gillar. Jag tror också det blir lättare att bedöma bildens komposition utan att påverkas av ett förföriskt ljus. Till varje bild kommer jag skriva exakt var bilden togs och när man kan tänkas återvända, t ex en dimmig höstdag. Blir det inte väl tråkigt att ha dessa fasta rutiner, kan säkert några tänka? Det kändes inte så. Naturen är som bekant nyckfull, så det kommer bli många tillfällen till spontana bilder. Man arbetar hela tiden med vad naturen har att erbjuda för tillfället, men jag märkte när jag var ute vid Uttorp och det drev in sköna moln att det kändes bra att ha en färdig komposition att plocka fram vid behov.

bild18

Till sist vill jag tipsa om två ”appar” som kan vara bra att ha vid sin planering. Den första heter ”The Photographer’s Ephemeris” (TPE). Den fungerar som Google Maps med den skillnaden att man kan fästa en nål på valfri plats och se vart och när solen går upp och ned, vart och när månen går upp och ned och vart och när blå timmen börjar och slutar under olika tidpunkter på året. Går att ladda ner till datorn och då kostar det ingenting. Vill du ha den i din ”smarta” telefon, så kostar det 33 kronor.

Den andra heter ”ShadowFacts” och finns som gratisversion. Den består av en kompass där du kan se exakt vilken riktning solen går upp och ned i, samt lite annat smått och gott. Då mobilens egen kompass inte är särskilt exakt, rekommenderas en vanlig kompass för att riktningen ska bli rätt. Till Iphone så finns det en motsvarande app som heter FocalWare. Naturligtvis så måste telefonen ha täckning, så apparna har sina begränsningar.

Publicerat i Landskap | 14 kommentarer

Den oförberedde fotografen

Egentligen hade jag tänkt att skriva om två av mina favoritmånader, november och december. Jag inser att jag tillhör en liten skara som har dessa månader som favoriter, speciellt här nere i sydost. Men jag gillar dessa två månader för dess fina jordnära färger och dess dova ljus. Det här är en tid då naturen går till vila och jag flyter snart med i dess takt, något jag också märker när jag fotograferar. Ljuset bjuder sällan på några dramatiska växlingar, så man kan bara slappna av och i lugn och ro studera alla motiv som naturen bjuder på. Vill man, så kan man avbryta fotograferandet för en fika. Ta fram termos och smörgåsar, lyssna på några blåmesars småprat. När man fikat klart, så är det bara att fortsätta att leta motiv utan man känner att man har missat något. Fast i år blev det inte så. När jag precis börjat vaggas till ro, så kom snön.

bild13För alla ni som bor norr över, tror jag att ni tar det hela med ro. Här nere i sydost, vet vi aldrig hur länge snön ligger kvar. Det här kanske är den enda chansen för att fånga lite vinterbilder, vem vet.

bild14Min beredskap att det skulle komma snö, var lika dålig som SJs. Ett intensivt letande efter tänkbara vintermotiv i mina tankar började. Ett ensamt träd på en åker där gul halmstubb sticker upp ur snön skulle passa, tyckte jag. Jag åkte därför till havet. En logisk kullerbytta, men jag tror det var något med en soluppgång som gjorde att jag hamnade där. Leta träd kan man alltid göra på hemvägen.

bild15Jag gillar vinter och snö, om det inte blir för mycket snö förstås. Lite snö där marken tittar igenom snötäcket, ger en fin struktur åt landskapet. Dessutom bjuder dessa fläckar i snön på fina detaljer i förgrunden. Blir det mycket snö så har jag svårt att hitta motiv. Landskapet blir som ett fluffigt täcke där jag har svårt att hitta detaljer. Jag får också problem att hitta platser där jag kan ställa bilen. Att röja parkeringsplatser som tillhör naturreservat ligger inte högt på prioriteringslistan hos snöröjarna.

Mitt motiv med det ensamma trädet på en åker, hur gick det med det? Det hittade jag aldrig. Det fick bli ett träd vid havet i stället. Nu har jag fortfarande ett motiv att fånga om det kommer mer snö. Tills dess kan jag i lugn och ro spana efter ett sådan träd och nästa gång det kommer snö, så är jag mer förberedd.

Till sist vill jag önska alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År.

/Gunnar

Publicerat i Uncategorized | 16 kommentarer

Alltid redo, aldrig färdig

Varje årstid har sin tjusning, heter det. Att försöka fånga det där specifika för varje årstid gör det där lilla extra i bilden. Ändå står jag där i mitten av juni och undrar var den skira bokskogen tog vägen eller så står jag frågande vart de sprakande höstfärgerna tog vägen medan jag ser skogen sista löv sakta falla till marken.

Det är knappast så att årstiderna kommer som en överraskning. Ofta börjar jag längta efter de skira bokskogarna eller den färgsprakande årstiden flera månader i förväg. Jag tänker på bilder jag missade förra året och lovar mig själv att i år ska det bli av. Planer börjar återigen sakta ta form.

Fast jag börjar nu inse att jag lurar mig själv. Vilka är mina planer egentligen? Jag tror att de är ganska konkreta. Att jag vet vilka motiv jag ska fånga och var jag ska fånga dessa motiv, men så är inte fallet. Planerna är i själva verket ganska luddiga. De består mest av ett antal diffusa bilder i mitt huvud och det är med dessa bilder jag försöker hitta mina motiv. Fast hur hittar man motiven om man inte riktigt vet vad man letar efter? Borde inte alla platser passa in till dessa luddiga bilder? Istället tycks dessa diffusa bilder formas till perfekta platser som naturen har svårt att leva upp till. Är det inte lite mycket sly i den här skogen? Blir det inte lite bättre höstfärger om en vecka eller två? Om jag fortsätter en bit till så blir det nog bättre. Vissa tider under året behöver jag nog vara mer förberedd. Tider då naturens utseende ändras snabbt. Den skira bokskogen eller höstens praktfärger varar en allt för kort stund. Springer man då omkring och letar, är det inte konstigt att missar när det väl händer. Kanske är det därför November månad passar mig bättre. Naturen går in i ett viloläge och även en saktfärdig naturfotograf kan hänga med i naturens tempo.

Nu blev det trots allt lite höstbilder i år. Lite miljöombyte brukar inte skada, så jag tog därför en tur till Söderåsens vackra natur. Tycker ni trängseln kring Skäralid är allt för stor, så kan jag rekommendera Klöva Hallar. Inte lika välbesökt men naturen är minst lika fin som i Skäralid. Kör ni vägen från Skäralid, så ta till vänster i korsningen i Krika. Då hittar ni en väg som tar er hela vägen upp. Den börjar först som en asfalterad väg, men övergår efter någon kilometer till grusväg. Fortsätter ni bara rakt fram hela tiden, så kommer ni efter några kilometer fram till en T-korsning där vägen övergår till en mycket dålig bilväg. Där finns det plats att parkera bilen och man kan sedan fortsätta till fots.

/Gunnar

Publicerat i Uncategorized | 17 kommentarer