31:e Januari, Nötanabben

Jag är på väg till gravfältet på Nötanabben. För tre veckor sedan var jag tvungen att vända på grund av mörkret, men den här gången är jag ute i god tid. Dessutom har dagarna blivit längre, vilket ger mig lite extra tid. Det första som slår mig när jag stiger ut ur bilen vid parkeringen vid Gökalv är tystnaden. Förra gången levde Egon rövare och vrålade för fullt, men nu möts jag av en kompakt tystnad. Jag står stilla en stund och lyssnar efter fågelläten, men inte ens det hörs.
bild42Ibland undrar jag om tystnaden är underskattad? Nästan som vi har glömt bort tystnaden då vi dagligen omges av diverse ljud. På arbetsplatsen, i hemmet och när vi är ute fylls våra öron av ljud. En del är behagliga och gör så att vi mår bra. Vissa ljud irriterar oss, medan andra bara finns där utan vi tänker på dem. Ibland kan vi uppleva tystnad som pinsam, som när konversationen tystnar kring en middag. Ibland tror jag tystnaden är ett hot, speciellt för krogägare som envisas med att spela hög musik när man vill sitta och prata med vänner över en middag. Det finns säkert studier som visar att vi inte beställer lika mycket att dricka om vi sitter och pratar och har det trevligt. Det kan förstås bero på att det sitter någon gammal disc jockey i resturangens trivselkommitté.

Jag fortsätter min väg mot gravfältet och passar på att njuta av tystnaden. Väl framme inser jag att mitt minne har spelat mig ett spratt. Man börjar bli glömsk. Börjar och börjar, jag har nog alltid varit lite glömsk. Jag hade inte förväntat mig Ales stenar precis, men lite större stenar trodde jag allt det skulle finnas här. Att stenarnas dessutom smälter ihop med bakgrunden gör det inte bättre. Hur ska jag få till något här? Mina tankar avbryts av ett svagt kluckande. När jag vänder mig mot ljudet, så tycker jag mig se ett motiv vid stranden. Jag tar några bilder innan jag övergår till att fika. Att fika i naturen är en favoritsysselsättning. Bara sitta ner och njuta av naturen gör gott för själen.
bild43Jag vänder tillbaka och på väg till bilen passar jag på att fotografera några trädgrenar. Trots jag är försiktig, så smyger en lömsk taggbuske upp bakifrån och biter mig i benet. Av erfarenhet vet jag att det inte är lönt att kämpa mot lömska taggbuskar, så jag går där ifrån.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till 31:e Januari, Nötanabben

  1. Christer K skriver:

    Alltid intressant att uppleva platser vid olika tidpunkter och känna vilket humör den är för tillfället. Ibland är det ruff och tuff stämning som råder eller som för dig denna gång ett nästan sakralt lugn och inga störmoment. Och ibland när det är så där riktigt tyst i naturen så är det nästan en tryckande känsla i öronen och något avlägset pip hörs, troligtvis ett tecken på att man lider av en lindrig variant av tinitus. Som annars dränks av vardagens ljudmatta.
    Håller med dig fullt och fast kaffe å fika smakar bäst ute i naturen.
    Fina bilder! första bilden slår verkligen an lugnet på platsen med sitt mjuka ljus, färg och ton. Bra komponerad med strandlinjen som för ögat in i bilden mot stenarna som lägger lite tyngd i bilden och understryker lugnet. Fin ton och känsla i himlen. Snyggt också med stenen under vattnet nere till höger om de två stenarna. Den har en viktig roll i kompositionen då den för tillbaka ögat till strandlinjen och fullbordar en cirkel rörelse. Och ögat börjar om sin resa i bilden. Det krävs tvång för att slita blicken ur denna rörelse 😉 Bra Gunnar!

    Bild två här har du skapat och lärt dig att komponera med tilltrasslade motiv. Här har du hittat ordning i trasslet. Det omkullfallna trädet som rör sig från höger bild hörn in i bilden och grenar ut sig i bild ytan och snör på trädet, hjälper ögat att färdas in i bilden. Utan snör så hade effekten uteblivit och kanske bara känts kaos och slumpartat. Snyggt komponerat!

    /Christer K

  2. Gunnar Eriksson skriver:

    Att förhållanden ändras, är en av de saker som jag gillar när jag återvänder till olika platser. Förhållanden som ibland bjuder på nya möjligheter till bilder. Sen finns de platser där det måste råda en viss typ av förhållanden för att jag ska tycka det är lönt att åka dit. Trollskog i sommartid är inget vidare, då det ofta är för torrt för att mossan ska bli magisk.

    Jag får skylla mitt vaknande intresse på intrasslade motiv på Patrik Larsson. Jag tycker fortfarande att det svårt att bringa reda i trasslet, men de tips Patrik gav gör det lättare. Du har rätt om att snön hjälper till. Övriga tider på året är det svårare, då det är svårt att hitta kontraster i ljus eller färg. Grönt mot grönt, blir ingen bild.

    Ha det gott
    Gunnar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s