Ögonblicket kommer som en snigel och försvinner som en blixt

Ögonblicket kommer som en snigel men försvinner som en blixt, heter det. Att ögonblicket försvinner som en blixt har jag inga problem att skriva under på. Jag vet inte hur många gånger man har missat en bild medan man har varit sysselsatt med något som har med kameran att göra, t ex byta objektiv eller fipplat med något filter som skulle av eller på. Fast att ögonblicket skulle komma som en snigel? Jag tycker ofta att ögonblicket kommer med en rasande fart och försvinner lika fort som den kom. Kanske försöker jag intala mig själv att det är så? Kanske är tanken att ögonblicket verkligen kommer som en snigel allt för skrämmande. Det skulle i så fall innebära att man är allt för saktfärdig för att upptäcka själva momentet i tid. Man ser aldrig snigeln, trots att den masar sig fram i sakta mak, utan man ser endast spåret efter den (om ens det).

bild33För någon månad sedan bestämde jag mig för att ta mig ut till Kvalmsö, som ligger i Karlskrona skärgård. Då vädret var gråmulet, så beslöt jag att arbeta med de intima landskapen istället för mer traditionella landskapsbilder. Fast jag kom jag aldrig till Kvalmsö. Vid den lilla bron stod en skylt som talade om att det pågick fågeljakt på ön, så jag kände ingen större lust för att fortsätta. På andra sidan bron stod dock en björk som verkade intressant. Jag bytte till mitt teleobjektiv och började arbeta med motivet.

bild34När jag hade tagit några bilder, så uppfattade jag en rörelse i högra ögonvrån. Några sångsvanar flyger mot mig på låg höjd. Va, kan jag ha en sådan tur att jag har mitt teleobjektiv klart på kameran? Det hade varit mycket mer typiskt att stå där med ett vidvinkelobjektiv och titta på sin ryggsäck där teleobjektivet ligger. Snabbt av med kameran från stativet. Med flinka händer slog jag på autofokus och bildstabilisering. Jag höjer sökaren till mina ögon och fokus låser fint på svanarna. Jag tycker ner avtryckaren och förväntar höra smattret av en spegel som jobbar inne i kameran. Men det är inte något smatter som hörs. Istället blir sökaren svart och det ända jag hör är ett pip, pip, pip. Jäklar, självutlösaren! Eftersom jag är bekväm så orkar jag sällan montera trådutlösaren utan jag nöjer mig med två sekunders självutlösare istället. Den hade jag glömt att ändra. I en slags desperation försöker jag gissa var fåglarna är och följa efter med kameran. Jösses vad två sekunder är lång ibland. Till slut tas bilden, en bild som är helt kritvit. Jag inser direkt vad som är fel. Jag fotograferar alltid med det manuella läget och exponeringen var inställd för en vit björk mot mörk bakgrund, inte en ljus himmel. Jag kunde inte låta bli att skratta åt situationen. Jo det var just en snygg fågelfotograf.

bild35Jag återgick till att fotografera björken. Ett mer stillsamt och tålmodigt motiv. Fast jag beslöt att titta lite till höger då och då. Kanske var det trånga sundet, mellan fastlandet och Kvalmsö, en väg som fåglarna föredrog? Plötsligt såg jag några sångsvanar lyfta ute på fjärden, men de flög parallellt med mig så det blir nog inget, tänkte jag. Plötsligt gör den en 90 graders sväng och kommer i mot mig. Nu var jag mer förberedd. Av med kameran från stativet. På med autofokus och bildstabilisering. Ändra till bländareprioritet och bort med den där jädrans självutlösaren. Nu skulle det fotograferas. Fokus låste ännu en gång fint och jag tryckte ned avtryckaren. Men det blev inget smatter från spegeln den här gången heller. Det sa bara klick och allt blev svart i sökaren. Jädrar, spegeluppfällningen är på. Att snabbt slå av den funktionen, kunde jag bara glömma. Här har en stor grupp japanska ingenjörer på Canon ägnat en stor tid åt att gömma den långt inne i en meny. Nej, då fick det bli att köra med dubbeltryck i stället och lyckades att ta några bilder trots allt.

Jag bestämde mig för att göra ett tredje försök. Bort med spegeluppfällningen. Ta några bilder mot himmelen för att kontrollera exponeringen. Nu var man redo. Nu kan inget gå fel. Men där hade jag fel. Fågelfotografering utan fåglar blir inte riktigt bra. Det är något som saknas, typ fåglar. Det var som fåglarna ville säga till mig att de inte har tid att flyga fram och tillbaka hela dagen för att jag inte kan hantera min kamera. Efter en timmes väntan gick jag därifrån för det är aldrig försent att ge upp.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Ögonblicket kommer som en snigel och försvinner som en blixt

  1. Tammy skriver:

    Ååååh, aj aj aj, så ont i magen jag har nu 🙂 Av att skratta alltså ;))

    Kan inte skriva något nu ju :))

    Jodå, jag har gjort samma tabbe – självutlösaren, arghhhhh 🙂 Sen var det kört!!

    Men du fick ju helt fantastiska bilder till slut, kan riktigt höra vingslagen1 Nu fattas bara att höra vingslagen från dina vänner, moscitos ;))

    Önskar dig en härlig helg!

    • Gunnar Eriksson skriver:

      Va, har du också gjort samma misstag 🙂 Ja, vi är nog inte ensamma om den fadäsen. Kanske är det som är det vanligaste misstaget. En gång lekte jag med kameran hemma och ändrande till max iso-tal. Några dagar var jag ute och fotograferade och tyckte att det var fantastiskt att man nästan inte behövde använda stativ då slutartiderna var hyfsat korta. Detta var en mulen dag i november. När jag sen såg på bilderna trodde jag kameran hade gått sönder. Det var ju fullt av fult färgbrus i bilderna. Det tog en liten stund innan jag förstod varför. Bilderna fick jag slänga. De blev inte särskilt bra även om jag gjorde om de till svartvita.

      Neej, Tammy. Inte mygg. Jag tycker vi bestämmer att det inte ska vara några mygg i år. Dom kan väl ligga i dvala eller något. Jag göra en myggspaning i helgen. Kanske kan man få en sista helg i vår utan dessa uschlingar.

  2. Jörgen Schön skriver:

    Jo jag kan verkligen känna igen mig ska du veta, glömt självutlösaren har jag gjort massor med gånger! Tekniken är bra när den väl funkar som den ska, men alla dessa inställningar och valmöjligheter som finns i moderna kameror är väldigt svåra att hålla reda på tycker jag också. Kommer ihåg när min bror och jag låg i björngömsle i 3 dygn. När björnen väl hade visat sig och vi fått våra bilder, så kom han på att han hade satt iso-talet på max och fick rejält brusiga bilder. Men vi hade iaf en väldigt fin upplevelse, han fick göra om bilderna till sv/v och på så sätt utnyttja bruset.
    Det bästa vore om man hade en assistent som kunde hålla reda på utrustningen och i alla situationer tillhandahålla en kamera med rätt objektiv monterat och alla inställningarna optimalt inställda. 🙂

    Mvh, Jörgen

    • Gunnar Eriksson skriver:

      Jag tror misstaget med att glömma kontrollera vilket ISO-tal man har, kommer nog som god tvåa bland misstagen om inte etta. Intressant också att man sällan funderar över de relativt korta slutartiderna. Tur att din bror kunde göra om sina bilder till svartvit för att på så sätt använda bruset i bilderna till något bra. Ja, en assistent vore fint. Assistenten kunde få bära utrustningen också. I brist på assistent, så får jag väl arbeta in lite rutiner som sitter i ryggmärgen istället. Fast det är ofta misstagen man kommer ihåg och som dessutom ger underlag till lite roliga berättelser. Det är trots allt små harmlösa misstag.

  3. Christer K skriver:

    Hej Gunnar!
    Gillar bilden på björken. Gillar hur den mörka bakgrunden får björkens ljusa stam att framhävas och ge en snygg grafisk effekt. Snyggt intimt utsnitt.
    Hahaha skrattar igenkännande åt dina små missar. Been there, done that! 😉 Tror jag gjort allt det du beskriver och inte bara gjort utan ibland fortfarande gör 🙂
    Senast så var det nog det som ligger etta på min glömma bort lista, att glömma skruva tillbaka ljuskänsligheten när jag skruvat upp ISO inställningen. Eller när jag blev så till mig, då jag såg en Lövgroda som efter några vanliga exponeringar tänkte köra en dubbelexponering, men jag var så uppe i varv innan den skulle hoppa ur bild. Så jag glömde ställa in funktionen dubbelexponering, resultatet 2 st underexponerade bilder på Lövgroda en skarp och en oskarp. Och en annan favorit är spegeluppfällningen. Men ser ju på dina bilder att med god timing, kan man få till bra bilder ändå 🙂
    /Christer K

    • Gunnar Eriksson skriver:

      Tack för de orden. Ja, björken stod där och bad om att bli fotograferad, vilket uppmärksammades av en halvblind fotograf 🙂 Glömma att ändra ISO inställningen, är också en favorit. Det har dock blivit bättre med åren, då jag brukar kontrollera inställningarna när jag har kommit hem och laddar batterier och tömmer minneskort. Det jag tycker är intressant att jag sällan reagerar över slutartiderna. Man accepterar att man nästan kan köra utan stativ i skog med dunkelt ljus.

  4. Christer K skriver:

    Haha, ja precis samma här sällan reagerar över slutartiderna, fast i vanliga fall råder ingen tvekan om att här gäller stativ, för det är ju oftast samma dunkla miljöer jag rör mig i. Konstigt att man då inte reagerar på en gång. Men så småning om brukar jag vakna upp när slutartiderna varit för positiva en längre stund, då slår man ett getöga på inställningen och jahaaa ISO 2000. Haha då ramlar slanten ned och nu förtiden så ler jag bara och ordet klant far genom huvudet 😉 . Ställer ned ISO:t till 100 och fortsätter, kanske försöker återskapa någon bild. Och lovar mig själv (ännu en gång) att ställa tillbaka och kolla ISO när jag varit där och ändrat, för att med stor chans glömma det till nästa tillfälle 🙂

    /Christer K

    • Gunnar Eriksson skriver:

      Jag har under en längre tid försökt jobba in rutinen att kontrollera att kameran har mina grundinställningar när jag kommer hem och innan jag ger mig ut på en tur. För jag tänker om jag försöker göra det vid två tillfällen så kanske chansen är större att jag kommer ihåg att göra det en gång. Lite svårare då att komma ihåg att ställa tillbaka om man har höjt ISO under fotoutflykten som jag gjorde under kursen med Patrik. Nu brukar jag dock inte trycka upp ISO allt för högt och med dagens kameror så brukar det inte synas allt för mycket.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s