En halvt hyfsad bild och en blöt strumpa

Jag skrev i en blogg för en tid sedan att jag är fascinerad över hur vissa fotografer kan slänga sig i första bästa buske och fånga ett knippe helt underbara bilder. Själv kan jag vara ute en hel dag och komma hem med en blöt strumpa. Jag skulle inte ha skrivit det där. Att utmana ödet är inte bra.

Det hade fallit rejält med snö under första veckan i februari, men naturligtvis lagom till helgen hade det blivit återigen milt med flera plusgrader. Men lite vinter skulle jag hinna med att fånga. Problemet med snö är att snöröjningen är obefintlig även vid de större naturreservaten här i Blekinge och jag kände att jag inte orkade skotta in bilen. De flesta brukar skotta ut bilen, men jag tillhör de som skottar in bilen. Det enda sättet att kunna parkera bilen när snöröjningen är som sagt obefintlig. Nej, då fick det bli en tur till Boön utanför Karlshamn. Då kan man parkera i småbåtshamnen och där brukar man vara tidigt ute att röja snö.

Jag hade lovat mig själv att inte komma hem med bilder som jag redan har, d v s att stå en halvmeter från stranden och fotografera ut mot havet. Gärna med en sten i förgrunden. Nej, nu ville jag arbeta mer med de intima landskapen och detaljer. Det gick så där. Det var ingen bild som kändes riktigt bra när jag tittade i displayen och jag tröttnade efter två timmar att klafsa om kring i blötsnön.

På väg till bilen fick jag se den, förgrunden. En sten och en mörk båge som skulle sitta fint som förgrund. Ivern infann sig, här fanns något att jobba med. Efter ett par älgkliv, så ringde en varningsklocka. Senast det här tunnelseendet infann sig för ett år sedan, slutade det med gyttja upp till midjan. Så roligt skulle vi inte ha det igen. Det fanns ännu ett mörkt fält en bit till vänster om fältet kring stenen. Kan det vara så att det vita framför mig är bara en snöbrygga över en vattensamling? Havet var låg 20 – 30 meter bort, men jag visste att det fanns vattensamlingar närmre skogen. Nu skulle jag vara smart. Inte gå de fem metrarna rakt fram utan gå den längre omvägen runt om, så jag kommer ut från skogen på andra sidan. Bäst att ta det säkra före det osäkra.

Väl ute från skogen, så såg jag gräs sticka upp ur snön och jag kände fast mark under fötterna. Jag gick försiktigt fram till platsen en bit från stenen och satte upp stativet. Marken kändes fast och jag tänkte att det nog hade gått bra att gått rakt fram istället för att ta omvägen runt. Fast jag var ändå nöjd att jag hade tagit omvägen för säkerhetsskull.

bild32När jag hade tagit ett antal bilder så tänkte jag att jag skulle ta en sista bild med mer vidvinkel och bytte därför objektiv. Jag flyttade fram stativet ytterligare en halvmeter och tog ett steg fram för att kontrollera att jag hade objektivet inställt på manuell fokus. Kras och plask. Plötsligt försvann höger foten under mig när den foten brakade genom isen. Jag kände botten när jag snabbt drog upp foten. Nu var det nära, men jag klarade mig. Precis när jag hade tänkt det, så kände jag hur något blött rann ner på baksidan på vaden och ner mot hälen. Fort av med stöveln för att hälla ut vattnet, men jag fann till min glädje att det var bara strumpan som var fuktigt på baksidan och stöveln var hyfsat torr. Att stå på ett ben och hålla balansen, är inte min starka sida. Efter lite vinglande så fastnade klacken på stöveln i en tuva och jag föll baklänges i snön. Där låg man på rygg i snön med en stövel i ena handen och en fot upp i luften, en fot där det saknades en stövel och nu bara syntes en vitgul raggsocka. Man såg nog inte klok ut. Då jag kände att det inte var läge för att göra en snöängel så tog jag på mig stöveln, reste mig upp och återvände till bilen. Det fick räcka med cirkuskonster för idag och konstaterade att dagens resultat blev en sådär bild och en blöt strumpa.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till En halvt hyfsad bild och en blöt strumpa

  1. jukkalausmaa skriver:

    Haha! Underbar läsning, jag skrattade högt. Och en mycket bra bild!
    Hälsningar/Jukka

    • Gunnar Eriksson skriver:

      Tack, Jukka. Jag tror du hade skrattat högre om du hade sett mig ligga där i snön utan stövel på ena foten. Ibland är det tur att man är ensam när man gör sina cirkuskonster.

  2. Jörgen Schön skriver:

    Jag fick mig också ett par igenkännande skrattattacker. Visst så där där lite dråpligt ibland när man ger sig ut på sina små fotoexpeditioner. Saker och ting händer som i stundens hetta kan vara rätt så irriterande när man verkligen står där och kämpar med vatten i stöveln och bildambitionerna kom lite på skam. Men så här i efterhand är det rätt trevligt att tänka tillbaka på stunder där det inte gick riktigt som man hade tänkt sig. Jag har också ett minne av ett fotoäventyr som jag sent kommer att glömma. Gick igenom isen en kall vinterdag och var ner under vattenytan och vände med kamera i hand. Jag är verkligen glad att jag inte blev av med bilnyckeln i doppet för då hade blivit kylslaget. Och som tur var så var det inte så jättedjupt och jag tror ingen såg mig. Kameran slocknade, men den vaknade mirakulöst upp ett halvår senare. Man måste ha lite tråkigt ibland för att man ska märka när det roliga kommer – som Alfons Åbergs farmor så riktigt påpekade för Alfons.

    Riktigt skön vintrig bild som är betydligt bättre än en halvt hyfsad bild.

    Mvh, Jörgen

    • Gunnar Eriksson skriver:

      Ja, det har Alfons Åbergs farmor rätt i. Jag har för mig att du berättade om din bravad för mig. Jag har för mig att även i ditt fall så var det att du var uppslukad av hitta motiv så du märke inte vad som hände innan det var försent. Det går fort när man klantar sig, så jag försöker tänka efter lite först innan jag rusar i väg. Det har nog sparat mig lite cirkuskonster, men det är lätt att åka dit när man känner sig säker.

  3. Christer K skriver:

    Haha skrattade gott när jag läste din text om ditt äventyr, fick en inre bild där jag såg konststycket när du ramlade och sedan låg som en sköldpadda på rygg och inte kunde komma upp 🙂
    Men så blir det när man blir så inne och uppslukad av det man håller på med 🙂 Tack för att du delar med dig av denna skojiga upplevelse. Synd du inte bjöd på sån underhållande akrobatik på kursen i Söderåsen. Men å andra sidan måste man hålla sig på benen, vid de skarpa branterna 😉
    Men tycker att bilden allt var värd den där blöta strumpan, gillar hur du fått till det med komposition mm, isbågen, och stenen i förgrunden ger fint djup till bilden. Gillar speciellt den lite tunga och ödesmättade himlen. Som verkligen understryker stämningen.
    Med vänlig hälsning Christer K

    • Gunnar Eriksson skriver:

      Ja, man måste sett ganska roligt ut när man låg där på rygg och sprattlade. Det gäller bara att ingen ser en för i dagens värld läggs allt upp på youtube eller något liknande ställe och man får bli till allmänt åtlöje för alltid.

      Kul att du gillade bilden. Det var den enda som jag var någorlunda nöjd med den dagen. De andra nådde inte ända fram så de kastades när jag kom hem. Tyvärr tog vintern slut den dagen, så det blev inte mer bilder med snö den här vintern. Nu börjar våren ta fart, så nu finns det nya motiv igen.

  4. Tammy skriver:

    Åååååh, hahahahahahaha – älskar att läsa din blogg, Gunnar 🙂 Och tänk om man ändå hade varit där och fått se detta, obetalbart :))

    Säger det igen, en bok från dig med dina texter och dina bilder hade gjort succé!! Det behövs humor i denna fotovärld 🙂

    När jag läser om dina bravader och hur du riskerade ditt liv för att ta dessa vackra bilder så påminns jag om hur jag själv varit nära att dö många ggr 😉 Ja, man kan ju faktiskt dö för en bild 🙂

    Nämen, jag och min syster var ute och skulle fota skäggmesar, det var is på sjön vi var vid och en massa vacker vass, och där i vassen fanns dessa vackra fåglar.

    Kruxet var att isen såg inget vidare ut, man såg klart vatten på många ställen 🙂 Men för att ta en bild var man ju liksom tvungen att gå där…;)

    Isen blev värre och värre, rena slasket att gå i …, och jag sa till min syster Jonna att detta verkar inget bra, ska vi inte gå in istället? Näää, säger hon, som vanligt, gå nu Tammy…, ja, jag får ju alltid gå först av någon konstig anledning, som en försökskanin 🙂

    Jag tog ett steg och sen gick jag raka vägen igenom isen och försvann :))) När jag gick igenom kom en fruktansvärd stank upp från vattnet, och bara vetskapen att jag låg i detta fick mig att kväljas 🙂

    Rädd som jag var, med armen uppe i luften och kameran i handen, frågar min syster – Bottnar du???

    Vaaa??? Bottnar jag?? Jag höll på att dö, och hon fråga rom jag bottnar istället för att slita upp mig 🙂

    Usch och fy för fotografering, man råkar bara illa ut hela tiden eller blir biten av parasiter 🙂

    Gunnar, tack för att du berätta, jag skrattar ännu, förlåt 🙂

  5. Gunnar Eriksson skriver:

    Vilken syster du har. Inte det minsta spår av empati där inte. Fast hon är kanske van vid det här laget att du hamnar i alla möjliga situationer och du klarar av dessa situationer galant på egen hand. Annars får väl Lloyd dra upp dig. Han är ju en fena på att simma.

    Själv har jag faktiskt blivit klokare. Jag brukar fundera noga vad som kan hända. Nu låg stranden en bit ifrån och jag hade varit där ett antal gånger så jag visste att pölarna längre in mot land inte är djupa. Hade motivet varit vid havskanten så hade jag avstått. En strumpa som blir blöt är helt ok, men helst inget värre.

    Nu är det en härlig tid. Dagarna blir allt längre, men mygguschlingarna syns ännu inte till. Fast det gäller förstås inte alla. Du av alla, har väl alltid några i närheten om du behöver fotografera dom. Jag kan slå vad att du har några lurviga myggor som tål minusgrader om du får lust att fotografera myggor på vintern.

    • Tammy skriver:

      Jag skrattar så mycket nu att jag inte kan skriva 🙂 Lovar dig att dina kära stickiga vänner dyker upp snart 🙂 Hörde en mygga säga det till en annan 🙂

      Nu skulle jag ju läsa ditt nya inlägg, får ta det…, snart 🙂

  6. Gunnar Eriksson skriver:

    Nu har du fått allt om bakfoten. Myggen är INTE mina vänner. Jag tror jag ska säga till dom att flyga ner till dig eftersom du matar dom aktivt 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s