Den reflekterande fotografen

I mitt förra inlägg så skrev jag om mina favoritmånader november och december. Jag har inte kunnat släppa den tanken på varför det är så. Är det bara de jordnära färgerna och det dova ljuset som gör att jag gillar att vara ute och fotografera under dessa månader? Jag kom fram till att det dova ljuset, som sällan förändras under dagen, är en viktig faktor varför dessa månader tillhör mina favoriter. Att slippa springa omkring och leta kompositioner när man känner att det är nu bilden ska tas. Istället kan man i lugn och ro utforska en plats. Man kan stanna till och testa olika kompositioner utan att känna att man missar en fantastisk bild som finns runt hörnet.

bild16Varför kan man inte ta med sig den känslan under resten av året när ljuset är mer omväxlande? När jag hade funderat ett tag, så insåg att det går visst att behålla den känslan man har i november och december. Allt handlar om att hitta rutiner som passar en bäst. För min del handlar det om att säga hejdå till den spontane fotografen och istället hälsa den planerande och rekognoserande fotografen. Jag testade dessa nya rutiner i helgen och det kändes riktigt bra. Under veckan funderade jag över vilka motiv jag ville arbeta med. Några av dessa motiv fick jag välja bort då jag insåg att jag inte skulle hinna åka ut och rekognosera efter jobbet innan det blir mörkt. Det fick bli ett ställe som jag har besökt under åren och som jag känner väl till. Jag funderade också ut ett antal kompositioner som jag kunde arbeta med väl på plats. För att slippa stressa så tog jag också reda på exakt vart och när solen går upp, när det börjar bli ljust och hur lång tid tar det att åka till platsen. Väl framme så gick det snabbt att gå igenom de tänkta kompositionerna. Jag valde den komposition jag tyckte bäst om och kunde sedan hälla upp en kopp varm choklad för att invänta ögonblicket bilden skulle tas.

bild17Nästa utmaning var mitt kära Uttorp. Då jag ofta söker mina motiv nära strandkanten, så skulle jag nu hålla mig på behörigt avstånd från dessa ställen. Jag visste att morgonens magi kommer att försvinna innan jag kommer fram till Uttorp, så jag kan i lugn och ro gå om kring och testa olika kompositioner utan att känna någon tidspress. Jag kommer sedan gå igenom bilderna hemma och spara de bilder jag gillar. Jag tror också det blir lättare att bedöma bildens komposition utan att påverkas av ett förföriskt ljus. Till varje bild kommer jag skriva exakt var bilden togs och när man kan tänkas återvända, t ex en dimmig höstdag. Blir det inte väl tråkigt att ha dessa fasta rutiner, kan säkert några tänka? Det kändes inte så. Naturen är som bekant nyckfull, så det kommer bli många tillfällen till spontana bilder. Man arbetar hela tiden med vad naturen har att erbjuda för tillfället, men jag märkte när jag var ute vid Uttorp och det drev in sköna moln att det kändes bra att ha en färdig komposition att plocka fram vid behov.

bild18

Till sist vill jag tipsa om två ”appar” som kan vara bra att ha vid sin planering. Den första heter ”The Photographer’s Ephemeris” (TPE). Den fungerar som Google Maps med den skillnaden att man kan fästa en nål på valfri plats och se vart och när solen går upp och ned, vart och när månen går upp och ned och vart och när blå timmen börjar och slutar under olika tidpunkter på året. Går att ladda ner till datorn och då kostar det ingenting. Vill du ha den i din ”smarta” telefon, så kostar det 33 kronor.

Den andra heter ”ShadowFacts” och finns som gratisversion. Den består av en kompass där du kan se exakt vilken riktning solen går upp och ned i, samt lite annat smått och gott. Då mobilens egen kompass inte är särskilt exakt, rekommenderas en vanlig kompass för att riktningen ska bli rätt. Till Iphone så finns det en motsvarande app som heter FocalWare. Naturligtvis så måste telefonen ha täckning, så apparna har sina begränsningar.

Annonser
Det här inlägget postades i Landskap. Bokmärk permalänken.

14 kommentarer till Den reflekterande fotografen

  1. naturbilden skriver:

    Lasse och jag pratade just om detta härom dagen. Det gäller att anpassa sig som naturfotograf att ta vara på chanser och att ta vara på de möjligheter som alltid bjuds oavsett de yttre förhållandena och ljuset. Tycker att dina bilder illustrerar dina tankar så väl.
    Har de senaste åren drabbats av en morgontrötthet som är svår att motarbeta och som gör att jag missar mycket av det jag vill göra med kameran. Jag är också dålig på att fånga chansen när den plötsligt dyker upp, som härom dagen när det blev en fantastisk dimma samtidigt som träden var täckta av frost. Jag tänker och planerar lite som du men så har jag så otroligt svårt för att faktiskt komma iväg ut, dålig självdisciplin helt enkelt. För mig blir det lite enklare när man inte är hemma. Är jag t.ex. i familjens stuga kommer jag faktiskt ut två-tre turer om dagen.

    /Anna

    • Gunnar Eriksson skriver:

      Det där med morgontrötthet känner man igen. Det är synd då jag tycker ljuset brukar vara vackrare på morgonen än på kvällen. Att springa mellan två hötappar, som det heter, känner jag också igen. Man vet inte vilket motiv man ska arbeta med och försöker därför hinna med båda motiven, vilket brukar resultera i två halvlyckade bilder. Jag får finna tröst att det finns fler vilsna morgontrötta fotografer än jag.

      / Gunnar

  2. Jörgen Schön skriver:

    Det finns ett talesätt som säger att ”ögonblicket kommer som en snigel men försvinner som en blixt”. Det gäller de där stunderna när ljuset är som allra bäst eller när väntan på skogens invånare skall visa sig framför kameran för att snabbt försvinna igen. Jag kan känna ibland att mitt fotograferande blir ett sätt att fånga den undflyende stundens dramatik – det är nu eller aldrig det gäller – jobba, jobb för stunden kommer aldrig åter!!! Och ibland så är jag djup försjunken i en liten detalj och kan vänta all världens tid innan det tas någon bild. I det senare fallet så blir mina bilder inte några stora ”milstolpar” i min så kallade fotografiska karriär, men jag mår så mycket bättre och får mycket mer ut av stunden av att jobba på detta vis.
    Olika förhållningssätt i helt olika situationer – på senare tid så har jag inte lagt så mycket krut på bildmaterialet utan mer försökt njuta av stundens vilsamma närvaro. Men jag vet att när våren börjar nalkas då blir det lite kanske mer spring i benen och avtryckarfingret får jobba. 🙂
    Niklas Virsen skrev en tankvärd artikel på Naturfotomagasinet om tålamod och naturfotografering – lite av samma resonemang tycker jag!!

    Mvh, Jörgen

    • Gunnar Eriksson skriver:

      Ja, visst är det så. Att fotografera är att fånga stunden. Att med en bild frysa tiden, en tid som inte kommer åter. Att njuta av stundens vilsamma närvaro, är något jag vill börja prioritera. Att åka ut när ljuset är tråkigt och bara utforska en plats gör att jag kan mer tillvara ta den stunden. I lugn och ro ströva omkring och utforska olika motiv utan att känna att man behöver stressa fram några bilder för att man är rädd att missa några fantastiska moln eller ljus. Det kommer alltid bli spontana bilder då man inte vet vad och när naturen bjuder på något härligt, men det känns bra att plocka fram en bildidé när man tror att förutsättningarna är dom rätta. Att bara ställa upp kameran och ta en fika i väntan på när bilden ska tas.

      /Gunnar

  3. jukkalausmaa skriver:

    Av resultatet att döma så passar dessa nya rutiner utmärkt för dig. Det är nog så att landskapsfotografi kräver mycket förberedelser och att vara på rätt plats vid rätt tid. Mycket bra bilder alla tre. Skall bli intressant att följa den planerande och rekognocerande fotografens fortsatta äventyr. 🙂
    /Jukka

    • Gunnar Eriksson skriver:

      Tack Jukka. Jag blev riktigt nöjd med bilderna och det kändes som en skön start på mitt nya arbetssätt. Jag fortsatt med mina nya rutiner och det känns riktigt bra. Jag gillar att i lugn och ro utforska olika platser utan att känna att jag missar något. Att i stället koncentrera mig på ny motiv och kompositioner för att sedan återvända när förhållanden är de rätta. Fast jag väntar fortfarande då solen envist vägrar att visa sig. Inga fina moln heller, bara jämt gråmulet.

      / Gunnar

  4. Mycket intressanta tankar att ta del av här… Personligen har jag nog tänkt att det skulle vara bättre att lägga upp det som du av just de anledningar som nämnts. För mig innebär det dock en del föranstaltningar som faktiskt har med en personlighet att göra – i mitt fall är det att man måste ha ett gäng bildidéer med sig för att veta vad man vill. Har man inte det kanske man får inse att man är antingen en annan sorts fotograf – eller att man inte nått den planerande fotografens stadium.

    Hade en väldigt intressant diskussion med en fotokollega om just det där och det kändes som vi tänkte ungefär lika där – vilket gav mig lite styrka i att jag kanske inte var så primitiv jag först var rädd att jag var utan att det faktiskt var så att man kan vara olika typer av fotograf. Det gav trygghet, och med trygghet och säkerhet kan man utvecklas… vi får se var man landar.

    Hittills med de bilder du visar upp här verkar det vara en fullträff att göra som du sagt här. Riktigt fina bilder allihop!

    🙂 Lasse

    • Gunnar Eriksson skriver:

      Ja visst är det så. Hur man arbetar speglar ens personlighet. Att hitta de rutiner som passar en bäst. Det finns inget rätt eller fel. Jag kände att jag ofta kom hem med samma typ av bilder. Inte sällan tagna från samma positioner. Kanske beroende på att jag inte visste vad jag ville då jag inte hade förberett några bildidéer. Kanske spelade en viss rastlöshet också in. Att jag inte tog den tid som behövdes att arbeta med varje motiv. Funderade hela tiden om det inte var bättre någon annanstans längre fram och på sätt hamnade steget efter när ljuset växlade. Det har hänt mer än en gång att man insåg att man skulle väntat ut ljuset när man precis hade plockat ner utrustningen och var på väg där ifrån.
      Tack för din kommentar och det var kul att du gillade mina bilder. Det var en bra dag, tycker jag själv.

      /Gunnar

  5. Morgan skriver:

    Intressanta rader, du skriver här!
    Bilderna du bjuder på är otroligt fina tycker jag!
    Kul att du bjuder på tips på app:ar också…-ska kolla in dom!
    Morgan

    • Gunnar Eriksson skriver:

      Tack för din fina kommentar. Tipset om dessa appar har jag fått från den duktige naturfotografen Patrik Larsson,förutom appen ShadowFacts som jag fick leta upp själv. Jag tycker det är riktigt bra appar som jag har nytta av när jag planerar mina motiv. Då vet jag när på året jag ska besöka ett visst motiv. Den första bilden med brygga måste tas i januari för andra tidpunkter på året så har soluppgången ”simmat” ur bild och då får jag inte ihop min tänka komposition. Redan nu så har jag märkt att det blir mindre letande och så slipper jag stå där förvånad att solen går upp eller ned på helt på ett helt annat ställe än vad jag trodde.

      /Gunnar

  6. Tammy skriver:

    Jag tänkte skriva att jag vet exakt varför du gillar dom månaderna bäst, men så insåg jag att jag nog hade fel? 😉 För när jag ser dina alldeles ljuvliga bilder som t.o.m fick min kollega som alltid gnäller på mina att utropa – wow, så snyggt! Ja, han är kräsen, jag brukar säga till honom att han inte förstår sig på bilder, men han gjorde visst det ändå insåg jag.

    Dina bilder tar som vanligt andan ur en och jag älskar havet och allt det blå som många ggr speglar dina bilder!

    Tja, förutom någon mygg då och då 😉

    Jag önskar jag hade det du har, tålamod att tänka efter när ljus, när förhållanden är bra.., när solen går upp och ner, men mitt allra sämsta drag är planering, jag kan inte planera, jag försöker lära mig, men det är som om jag gör allt för att slå det ifrån mig. Kanske för att jag känner mig så låst och fråntagen min frihet av att bara behöva gå och jobba? 😉

    Men jag tränar på det, och när jag ser vad du åstakommer så inser jag hur värdefullt det är!

    Jag njuter nog mest, planerar sällan vad jag ska fota, tar för det mesta aldrig med kameran – få då vet jag att jag kommer fastna i något.

    Men det dä rmed att njuta är bra, man går ut och sätter sig på en stubbe och så ser man plötsligt det man kanske inte ser annars? och plötsligt så kommer en bild fram, ibland iaf, om man inte har en hund som försöker distrahera en för att han blev uttråkad.

    Nä, fy, nu kom jag av mig så som jag ofta gör när jag läser dina texter och ser på dina makalösa bilder. Tack Gunnar för att jag får lära av dig!

    Mvh Tammy

    • Gunnar Eriksson skriver:

      Tack för dina alltid fina och glada kommentarer. Jag blir alltid glad när jag läser dom. Med tanke på dina fantastiska bilder så behöver du inte planera. Ibland tänker jag om man ändå vore som Tammy. Att bara spontant gå ut i naturen och komma hem med ett gäng fantastiska bilder. Men vi är alla olika och därför är det inte så konstigt om vi har olika rutiner. Jag tror att du har mer tålamod än vad jag har. Det känns som du kan stanna i timmar och bara se vad myrorna har för sig. Tur att du har Lloyd som ser till att du kommer hem och får mat. Ja, maten lagar du nog själv för jag tror inte det är Lloyd som gör det. Fast vem vet, han verkar vara en skönt lite tokig hund.

      Jag kanske sätter upp en sak på fotolistan i år. Om man skulle våga sig på att fotografera en mygga. Det kan nog vara en utmaning. Fast det känns lite som om man vore en porträttfotograf i en studio och ska fotografera familj. Medan man tar ett enskilt porträtt på en av familjemedlemmarna, så springer resten av familjen om kring och biter mig i armar och ben.

      /Gunnar

  7. Christer K skriver:

    Läckra bilder! fastnar speciellt för den första. På något underligtvis så flyger mina tankar iväg till någon söderhavs ö eller från någon av alla spännande öar i Thailand. Det enda som ger mig en tankevurpa är att det är snö! i bilden och inte brännhet sand.Men kompositionen, bryggan, ljuset, de där lite lätta fluffiga molnen och den lätta lugna pastelliga tonen och färgen på himlen. Och i fjärran tropiska träd. Och den klassiska uppbyggnaden av bilden som jag någon gång sett som reklam just för en sån ö eller någon bild på 1xcom. Men din är mer spännande att jag just kan få de tankarna av en vinterbild från södra Sverige uppe i kalla nord. Bra Gunnar, det gillar jag hur du vrider om mina små grå 🙂
    Sen 3:e bilden en skön bild på ”grå” väder då de flesta väljer att stanna hemma. Mycket skön ”tung” himel och bra komponerad, fin lugn ton i bilden både färg och känslomässigt.

    Ja visst är det spännande att ta sig an nya rutiner och förutsättningar för sitt bildskapande, blir lite som en ny fräsch ny start. Att komma ur gamla vanor och tankesätt, aldrig fel att utöka sin arbets metodik och välja den som vid tillfälle passar bäst.
    För det mesta är jag rätt oplanerad och fångar det som för tillfället fångar min uppmärksamhet, och ibland så ger de oplanerade tillfälligheterna upphov till en vision om en bild. Då får jag bli mer planerad för att komma så nära min vision som möjligt. Och precis som du säger så kan den gå i stöpet, pga av att solen och ljuset inte finns där vid den årstid jag vill skapa bilden. Men har länge haft med mig en kompass i fotoryggan, för att kolla ev uppgång och nedgång. Har genom åren lärt mig ungefär hur den rör sig på olika tider på året. Men har blivit lättare med alla hjälpmedel som finns tex en app. Oj nu drog det här iväg och blev långt. Sammanfattar med att lycka till på dina forsatta planerade foto sessioner och av bilderna att dömma så kommer det att gå bra. Men jag som betraktare tycker att du har ”ändå” visat bra och spännande bilder. Men jag förstår att mycket har med känslan för sig själv att göra, man vill vidare.

    /Christer K

    • Gunnar Eriksson skriver:

      Din liknelse om en söderhavsö är inte dum alls. Även jag kände att det var något bekant med bilden, men jag kunde inte komma på vad. Jag tror, nu när du säger det, att jag kan också sett någon sådan bild du beskriver. Fast brist på sol och värme får jag göra en vintervariant istället.

      Jag kände att det var tid att testa nya rutiner då jag kände att jag behöver lite tid på mig att arbeta med olika motiv. Kanske är det min rastlöshet som gör att jag ofta kan få tankarna på ett annat håll, så det blir lätt att man börjar fundera och leta efter ett nytt ställe där man tror att förhållanden är bättre. Speciellt när man är medveten om att solen snart kommer gå ned.

      Känner man att det oplanerade sättet passar utmärkt, då ska man fortsätta med det. Jag kan bara hålla med dig att det oplanerade kan ge fina resultat. Ibland, som du säger, behöver man komma tillbaka om man inte var nöjd med något. Jag har bara tagit det ett steg längre genom att arbeta med motiven när ljuset är som tråkigast, så man har en komposition att återvända till och då bara behöver vänta in de rätta förhållanden. Men det oväntade kommer alltid finnas kvar i mitt arbetssätt. Det kan vara ett speciellt ljusförhållande på en viss plats som man kan ha svårt att föreställa sig. Ett motiv som man inte anar då ljuset är annorlunda.

      Tack för dina tankar och det var kul att du tyckte om bilderna.

      /Gunnar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s