Alltid redo, aldrig färdig

Varje årstid har sin tjusning, heter det. Att försöka fånga det där specifika för varje årstid gör det där lilla extra i bilden. Ändå står jag där i mitten av juni och undrar var den skira bokskogen tog vägen eller så står jag frågande vart de sprakande höstfärgerna tog vägen medan jag ser skogen sista löv sakta falla till marken.

Det är knappast så att årstiderna kommer som en överraskning. Ofta börjar jag längta efter de skira bokskogarna eller den färgsprakande årstiden flera månader i förväg. Jag tänker på bilder jag missade förra året och lovar mig själv att i år ska det bli av. Planer börjar återigen sakta ta form.

Fast jag börjar nu inse att jag lurar mig själv. Vilka är mina planer egentligen? Jag tror att de är ganska konkreta. Att jag vet vilka motiv jag ska fånga och var jag ska fånga dessa motiv, men så är inte fallet. Planerna är i själva verket ganska luddiga. De består mest av ett antal diffusa bilder i mitt huvud och det är med dessa bilder jag försöker hitta mina motiv. Fast hur hittar man motiven om man inte riktigt vet vad man letar efter? Borde inte alla platser passa in till dessa luddiga bilder? Istället tycks dessa diffusa bilder formas till perfekta platser som naturen har svårt att leva upp till. Är det inte lite mycket sly i den här skogen? Blir det inte lite bättre höstfärger om en vecka eller två? Om jag fortsätter en bit till så blir det nog bättre. Vissa tider under året behöver jag nog vara mer förberedd. Tider då naturens utseende ändras snabbt. Den skira bokskogen eller höstens praktfärger varar en allt för kort stund. Springer man då omkring och letar, är det inte konstigt att missar när det väl händer. Kanske är det därför November månad passar mig bättre. Naturen går in i ett viloläge och även en saktfärdig naturfotograf kan hänga med i naturens tempo.

Nu blev det trots allt lite höstbilder i år. Lite miljöombyte brukar inte skada, så jag tog därför en tur till Söderåsens vackra natur. Tycker ni trängseln kring Skäralid är allt för stor, så kan jag rekommendera Klöva Hallar. Inte lika välbesökt men naturen är minst lika fin som i Skäralid. Kör ni vägen från Skäralid, så ta till vänster i korsningen i Krika. Då hittar ni en väg som tar er hela vägen upp. Den börjar först som en asfalterad väg, men övergår efter någon kilometer till grusväg. Fortsätter ni bara rakt fram hela tiden, så kommer ni efter några kilometer fram till en T-korsning där vägen övergår till en mycket dålig bilväg. Där finns det plats att parkera bilen och man kan sedan fortsätta till fots.

/Gunnar

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

17 kommentarer till Alltid redo, aldrig färdig

  1. Tammy skriver:

    Vilket underbart inlägg, Gunnar!!!!! med underbara bilder, helt fantastiska!

    Och sen blir jag mållös över dina ord, det känns som om du krypit in i hjärna på en och hämtat ut exakt så som jag själv känner det :))
    Jag känner exakt samma sak, och tänker som du om att nästa år, då jäklar o.sv…

    Och hur är det möjligt att det försvinner så fort allting?

    Vet du vad jag drabbas av på midsommarafton? Ångest :))) Japp, svår ångest…., min hjärna börjar denna dag intala resten av min hjärna att nu går vi mot mörkare tider igen….., va säger andra delen av min hjärna? Är det sant?? :))

    Den längsta dagen på året, den ljusaste och sen går det utför och du hinner inte, du hinner knappt blinka, för tjoffs, är allt över och utanför står Herr Vinter med ett bistert budskap – ” Försök njuta nu om du kan, säger han och hånler 😉

    Ska sägas att jag försöker lära mig tycka om höst och vinter 🙂

    Tack för härligt inlägg!!

    /Tammy

    • Gunnar Eriksson skriver:

      Tack Tammy för dina fina rader. Det är gott att man inte är ensam att känna tiden tycks rusa förbi och man står där som ett levande frågetecken och undrar vad som hände. Jag kan också få en lätt släng av ångest på midsommarafton. Att veta att det är den längsta dagen och nu blir dagarna allt kortare. Jag älskar att vi har våra årstider, där varje årstid har sin charm, men det där mörkret. Lite kortare dagar är helt ok, men det behöver inte ta i så. Fast vi får vara tacksamma att vi bor söderöver, där vi trots allt har längre dagar än i norr när det är vinter. Fast där har de snö som lyser upp tillvaron.

      /Gunnar

  2. jukkalausmaa skriver:

    Intressant och välformulerad text, med hög igenkänningsfaktor. Att visualisera och tänka ut i förväg vilka bilder jag vill fotografera ägnar jag mig själv mycket åt. Det tror jag är bra för ens utveckling, bara man inte låter sig nedslås av att man inte lyckas med det man hoppats. Men även detta är positivt tycker jag, det ger ju något att hela tiden sträva efter. Fast någon gång emellanåt måste man väl lyckas.
    Nu vet jag inte vad du hade för visioner när du var ute och tog de fotografier du visar här, men oavsett detta tycker jag att resultatet blev strålande. Härliga höstfärger i utsökta kompositioner!
    Tackar också för tipset om Klöva Hallar, om jag någon gång tar mig till Skäralid får det nog bli dit, eftersom jag inte är så förstjust i trängsel när jag är ute och fotograferar natur.
    Ha en trevligt fortsatt höst, nu är vi ju i den bästa skogsfotomånaden av dem alla. 🙂
    /Jukka

    • Gunnar Eriksson skriver:

      Jag tycker också det är kul att visualisera bilder för att ha något att leta efter. Fast jag har börjat inse att de är ganska luddiga, så när jag väl är ute i naturen så är det inte mycket att gå efter. I Klöva Hallar hade jag inte några större visioner. Det fick bli spontant som vanligt. Dök det upp något som jag tyckte om, så tog jag en bild. Jag får nog tacka miljöombytet då det ibland gör att man ser saker och ting med nya ögon och kanske inte är lika kräsen. Att man går lite saktare för att försöka in allt nytt kan säkert göra saker lättare när man letar efter motiv. Jag försöker också undvika trängsel och det är en av orsakerna att november är en trevlig månad för mig när jag tänker efter. Välbesökta platser blir öde och man kan gå där och fundera för sig själv.

      /Gunnar

  3. Morgan K skriver:

    Jag håller med dig här Gunnar, visst är det så att man år efter år
    årstid efter årstid blir påmind om bilderna man inte fick till men som
    man hade så klart framför sig. Men kanske är det just det där som gör
    att vi fortsätter att fotografera år efter år årstid efter årstid. För trots allt
    vill man ju få till den där ”pangbilden” som slår allt. Kanske är det vi som
    fotografer ställer högre krav på oss för varje år…-Tänkvärt och bra skrivet
    i detta inlägg tycker jag som man lätt känner igen sig i. -Bilderna du
    bjuder på i inlägget är absolut fantastiska!
    Morgan

    • Gunnar Eriksson skriver:

      Jag kan bara hålla med dig där. Tänk om man lyckades fånga alla bilder som man ville under ett år, tänk vad tråkigt det skulle vara. Vad skulle man då se fram emot nästa år. Fast nu tror jag inte det är möjligt, för det är nog som du skriver att vi gärna höjer kraven hela tiden. Att försöka göra en sak lite bättre hela tiden är en trevlig drivkraft. Ju mer man får jobba för en sak, trevligare känns det när man väl lyckas. Tack för dina tankar och kul att du gillade mina höstbilder.

      /Gunnar

  4. Naturbilden skriver:

    Vilka färger du hann med innan allt blåste ner. Jag känner igen mig i det du skriver. Jag tror att jag borde lära mig att vara mer nöjd i nuet istället för att gå och se fram emot olika möjliga fotomöjligheter i framtiden. När jag väl har tid har höstlöven alltid blåst ner känns det som 🙂

    /Anna

    • Gunnar Eriksson skriver:

      Jag kände nu eller aldrig om jag skulle få lite höstfärger. Jag brukar ofta bli lurad på hösten då vissa träd får sina höstfärger tidigare än andra. Det har hänt både en och två gånger att man har åkt ut för att fotografera höstfärger så möts man bara av gröna skogar. Sen väntar man ett tag och brukar då vänta en vecka för mycket och då har alla löven ramlat ned. Vi får njuta av november istället.

      /Gunnar

  5. Jörgen Schön skriver:

    He he jo igenkänningsfaktorn är minsann hög 🙂 Det blir nog aningens bättre om jag väntar några dagar, eller bara jag fortsätter en bit till så är det så mycket bättre där. Jag kan förundras över alla dessa övermänskliga landskapsfotografer som är på rätt ställe vid precis rätt tidpunkt och fångar det helt optimala superläget när alla faktorer och förhållanden stämmer, då de där riktigt gudabenådade bilderna som bara inte finns föds. Men jag ska vara ärlig så kanske det läget egentligen inte finns, kanske det bara är förväntningarna som inte ligger i fas med verkligheten? Det gäller bara att gräva där man står, att fånga stunden i stunden, eller varför inte ”carpe diem” som många så där snusförnuftiga personer så käckt sprider omkring sig. Nej – jag ska inte moralisera som någon flåshurtig optimistkonsult som jag ju absolut inte är 🙂
    Men det är väl just drömmen som måste få leva, drömmen om de där bilderna man har planerat och funderat över som gör att man fortsätter år ut och år in. Drömmen om att bli bättre, att hitta nya perspektiv, nya visioner, att utveckla sig – det är kanske det som är kärna – inte bilderna i sig??
    Men jag tycker att du verkligen har fångat höstens prakt mitt i sitt esse, bokskogen i sin mest explosiva färgprakt – du var Just in time Gunnar!!

    Mvh, Jörgen 🙂

    • Gunnar Eriksson skriver:

      Jag brukar skylla mitt tillkortakommande på att jag kör med den spontana metoden. Jag tror att utdelningen hade varit betydligt större om jag lade ner tid på planering. Att studera och dokumentera platser så man vet var man ska åka vid olika årstider och väder. Följa väderprognoser så man är beredd om en viss vädertyp skulle dyka upp. Vi får se om jag kommer dit en dag annars är det som du skriver att man får fånga stunden i stunden och skruva ner förväntningarna. Låta motiven komma till en istället för att jaga efter något som man har en suddig bild av, vilket brukar resulterar att man inte tar några bilder.

      /Gunnar

  6. Christer K skriver:

    Måste hålla med övriga att ditt intressanta inlägg har hög igenkänningsfaktor. Ler stort när jag läser dina tankar om storartade bildplaner, och att naturen inte klarar av att leva upp till de planerade bilderna.
    Men det är väl en del av den kreativa processen att ha visioner och bildidéer. Alltid en liten kick när man lyckas förverkliga en idé man gått och funderat på, visserligen kan det ta ett tag men plötsligt så faller allt på plats. Visseligen kanske det inte blir till 100% som man tänkt men, nära räcker gott för mig.
    Men oftast gäller nog det som Jörgen var inne på, jag strövar runt och gräver där jag står och spelar med de kort som ges, visserligen försöker jag öka oddsen genom att vara ute mycket och att ta vara på ljuset. Tror att detta är den vanligaste ”arbetsmetoden”.
    Om jag skall vara lite flåshurtig så tror jag mer på ”crea diem- skapa dagen” 😉
    Men tycker du lyckats utmärkt i dina ”diffusa” bildplaner, mycket härliga bilder med fin stämmning och fångat höstprakten på ett föredömligt sätt.
    Tack för fototipset, Söderåsen står på min önskelista och nu också Klöva hallar. Har aldrig varit i en riktig bok/lövskog känns riktigt exotiskt i mina ögon att se dessa ”salar” och dina bilder får mig verkligen att vilja besöka dessa platser.
    Skulle gärna se och uppleva en sån skog, får väl försöka tajma lövsprickningen eller som du fånga höstens färgprakt.
    Men instämmer i Jörgens uttalande att du var ”Just in time” 🙂

    /Christer K

    • Gunnar Eriksson skriver:

      Tack Christer. Ja visst får man spela med de kort man har. Är man ute ofta så ökar chanserna att få de där bilderna man vill ha. Sen är det som Jörgen skriver, att de uteblivna bilderna håller drömmarna vid liv. Det skulle vara tråkigt att känna att alla bilder man vill ta är nu tagna. Söderåsen är ett fint ställe. Det finns en några bokskogar i min närhet här i Blekinge, men det är så mycket sly i dessa skogar som göra det är svårt att få till känslan av pelarsalar. När det gäller årstid, så är det vår eller höst som gäller. Fast lövfri vinterskog är inte dumt det heller. Gärna med lagom med dimma. Jag hoppas att du gör slag i saken en dag och besöker dessa bokskogar. De är väl värda att besöka.

      /Gunnar

  7. Erik Koffmar skriver:

    Vilka fina höst bilder du visar! Du beskriver nog hur många naturfotografer känner och tänker inför de olika årstiderna. I år väntade jag åter igen lite för länge för att lyckas fånga de fina höstfärgerna, men nästa år då… ;O)

    /Erik

    • Gunnar Eriksson skriver:

      Ja, det blir lätt så. Då är vi två för jag brukar också vänta för länge. Jag brukar ge mig ut när jag ser de första höstfärgerna i min närhet. Väl ute så inser jag att skogarna är fortfarande gröna med små inslag av rött och gult. Några veckor senare, så inser jag att jag har missat när skogen är som finast. Det går fort när naturen växlar från en årstid till en annan. Tack Erik, för din kommentar

      /Gunnar

  8. Tammy skriver:

    Är bara inne och njuter av dina verk igen, Gunnar! Bilden på första sidan, den är väl ny? Helt underbar!!

    När jag kommer in här till dig så kan jag inte hjälpa det, förlåt mig Gunnar, men min första tanke blir – Undrar om Gunnar har haft fler problem med mygg den senaste tiden? ;))) Varenda gång någon säger myss, så tänker jag på Dig 🙂 Jag tycker mygg blir väldigt fina på kort, så jag menar inget illa min vän 🙂 Du har helt enkelt bara en sdåan härlig humor och kan på ett inlevelsefullt vis skriva så jag börjar skatta var gång 🙂

    Gunnar, jag hoppas vintern är snäll mot dig och jag ser så mycket fram emot ditt nästa inlägg, tills dess njuter jag gärna av detta, för så här i efterhand, det var ju hemskt så vackert det faktiskt var, synd att jag var så anti mot det :))

    Ps. Pust, blev så lättad att höra att någon annan också kan känna ångest på Midsommar, vi måste vara knäppa :)) ds

    • Gunnar Eriksson skriver:

      Just nu känns det mycket bra på myggfronten, fast det är väl bara en tidsfråga innan de börjar med underställ i något syntetmaterial.

      Jag tycker också mygg är fina på kort och dessutom så blir de till mat för mina vänner fåglarna. För det mesta tar jag mygg-uslingarna med jämnmod, men blir de allt för många så kan de bli irriterande. Då man är uppvuxen i Skånes öppna landskap så fick man inte någon myggträning. Man kunde vara ute och leka i den ljumma sommarkvällen utan få myggstick.

      Det är klart att man får en släng av ångest när vi går mot mörkare tider. Jag tycker mycket om alla årstider, men att det ska bli mörkt tidigt tycker jag är lite tråkigt. Men då får man tända ett ljus istället för att förbanna mörkret.

      Jag önskar dig en riktigt skön vinter och jag hoppas du fångar många fina vintermotiv.

      Ps. Lloyd, dra ut Tammy i snön så inte missar några fina vinterbilder. Rusa fram så hon hänger som en torped i kopplet efter dig så snön sprutar omkring. Säg inte att det var jag som gav dig idén bara 🙂 Ds.

      • Tammy skriver:

        :)))) Hahahah, hade missat detta svaret!!

        Jaså, det var du som lurade honom att dra iväg med mig som en vante hängandes efteråt, jag hade mina aningar 😉

        Tack Gunnar, du är härlig 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s