Det blir sällan som man har tänkt

Jag tycker månaden mars är en svårfotograferad månad. Kanske beror det på att landskapet inte förändras så mycket mellan november och mars här nere i sydost. Ibland kommer det lite snö som förändrar landskapet, men ofta har man framåt mars tröttnat på det naturen har att erbjuda i fotoväg. Kanske beror det också på att det är svårt att fånga det typiska för mars. Jag tänker på hur man känner att naturen ligger i startgropen för att kasta sig ut i ett explosivt vårsprång, men tecknen är ännu för små för att fångas på bild. Visst går det om man anstränger sig. Man kan alltid böka omkring som ett litet vildsvin i en rabatt mot en södervägg för att fånga vårens första blommor.

Inspirationen från Skånsk Naturfotofestival sitter fortfarande i, så behovet att ge sig ut i skog och mark var allt för stort. Jag kände att jag ville ge den planerande fotografen i mig en chans, vilket jag har lovat mig själv i år. Det öppna landskapet lockade inte utan efter mycket funderande ville jag besöka de djupa skogarna. Att arbeta med kontraster där ljusa stammar och stenar skulle försiktigt smyga fram ur bilden.

Den turen fick mig att tänka på en boktitel av Henning Mankell, nämligen ”Steget efter”. Mitt första ställe som jag hade funderat ut hade fallit offer för det moderna skogsbruket. Endast ris, sönderkörd mark och några enstaka träd återstod av den djupa skogen. Efter en stunds funderande kom jag på ett annat ställe som skulle duga. Jag tror redan nu att ni anar hur den platsen såg ut. För de som inte har kunnat gissa, så såg den mycket snarlik ut som på den första platsen.

Resultatet av den planeringen, var att jag på hemvägen såg två träd. Jag stannade bilen och steg ut. Satte kameran på stativet och tog en bild åt öster, vände på kameran och tog en bild väster ut. Det blir sällan som man har tänkt.

Annonser
Det här inlägget postades i Landskap. Bokmärk permalänken.

12 kommentarer till Det blir sällan som man har tänkt

  1. Morgan K skriver:

    Absolut 2 riktigt fantastiska bilder detta tycker jag!
    Högsta betyg på dom utav mig!
    Morgan

  2. Jörgen Schön skriver:

    Med tanke på din titel ”Det blir sällan som man har tänkt sig” så kom jag att tänka på en föreläsning jag var på genom jobbet. Föreläsaren hade vänt på det hela och döpte sin föreläsning till ”Det blir alltid som man tänkt sig”. En väldigt underhållande optimistkonsult som predikade om inställningen förlovande makt (på oss ”klentrogna” anställda), och visst blev man lite smittad – ett tag iaf 🙂

    Men jag tycker att mars-landskapet (inte den där röda grannen i solsystemet) har mycket av det där vemodet eller svårmodet i sig som du beskriver. Att fånga det arketypiska landskapet i mars går inte med flåshurtig optimism, för landskapet slår an en ton som ligger mer åt moll än åt dur, det låter sig inte förmedlas med munterljuva inramningar för det är inte dess sanna natur. Så min kontera är att du fångade mars i sin linda trots att det nu inte blev som du tänkt dig!

    Mvh, Jörgen

    • Gunnar Eriksson skriver:

      Tänkvärda tankar du bjuder på, Jörgen. Ett landskap som går mer åt moll än dur, men med intryck av både lukt och hörsel så luras man att försöka fånga landskapet med en flåshurtig optimism. Man ser inte det lite vemodiga landskapet när alla vårens dofter och ljud slår emot en. Det är bara att erkänna att mars månad lurade en även i år.

      /Gunnar

  3. Jag känner igen titeln på den där föreläsningen – undrar om inte han har varit på GöteborgsOperan också… hur som helst så är det en evinnerlig lycka att det aldrig blir som man tänkt sig – om det blir så här bra! Gillar skarpt den andra bilden med månen… De är lika varandra och ändå olika… De förstärker varandra. Fint jobb!

    🙂 Lasse

    • Gunnar Eriksson skriver:

      Förr kunde man sucka lite uppgivet, men nu tycker jag det har sin tjusning när det inte blir som man har tänkt. Att man får kämpa lite för de bilder man vill ha. Dessutom händer det att det blev bättre än vad man har tänkt. Tack för kommentaren, Lasse.

      /Gunnar

  4. jukkalausmaa skriver:

    Jag har själv lite svårt att komma på vad som är karakteristiskt för mars månad, normalt är ju februari och april ganska lika på våra breddgrader. För mig är problemet med mars månad att det går för snabbt. En viss stress infinner sig, framförallt p.g.a. att det känns som om det snart blir lövsprickning och en grön explosion. Fågellivet börjar ju också komma igång ordentligt och jag vill ju fånga något av det.
    Tråkigt med kalhyggena, jag ser samma sak häromkring. Tycker dock att du improviserade på ett bra sätt och fick till två riktigt fina träd så som de ser ut i mars månad. 🙂
    /Jukka

    • Gunnar Eriksson skriver:

      Jag kan bara hålla med dig där. Månaden mars går väldigt fort. Kanske för att man är mer fokuserad på lövsprickningen längre fram, så man glömmer bort vad mars kan erbjuda. När det gäller kalhyggen, så känns det som skogen runt om kring är lika gammal och nu är det tid att avverka. Det har försvunnit mycket skog i mitt närområde. Det blir till att leta upp nya skogsområden och vem vet, de kanske är bättre än de som har huggits ned.

      /Gunnar

  5. Ronnie Isacsson skriver:

    Det där stämmer alltför väl med att det ínte blir som man tänkt sig ! Fast det kan ju bli till det bättre emellanåt , dessa två ”skapelser” blev ju riktigt bra !

    • Gunnar Eriksson skriver:

      Ja, det har du rätt i. Det behöver inte bli sämre. Det har hänt ett antal gånger att det har blivit bättre än vad man har tänkt sig. När det gäller träden får man ta vad som erbjuds, men det verkar vara så där jag bor att skogen har nått mogen ålder. Man hinner knappt med i skogsavverkningarnas tempo. Det har redan försvunnit några guldkorn till skog. Det blir till att hitta nya.

      /Gunnar

  6. Christer K skriver:

    Ja Mars är en svår tid brytningen mellan årstiderna Jörgen har en poäng att det är mer moll än dur. Visst ibland är det väl bra att planera sina fototurer och vilka motiv som man tänkt fånga på minneskortet, men oftast så får man ju improvisera kring de rådande omständigheterna. Ljus, väder, vind mm en naturfotografs största devis är nog att ”Improvise, adapt and overcome” har jag igentligen stulit från från US marines, men tycker det passsar bra in på naturfotografen.
    Men jag blir allt lite imponerad av hur du på hemvägen stannar, går ut och sätter två kalas bilder. Imponerande! snacka om att du verkligen lever upp till den devisen 🙂
    Ha en fortsatt trevlig vår med många fina famlanden som leder till fina upptäckter 😉

    /Christer K

    • Gunnar Eriksson skriver:

      Ja, det var kloka tankar av Jörgen. Det hade inte slagit mig tidigare att mars rent fotografiskt går mer åt moll än dur. För när man är ute så går det mer åt dur än moll när man känner vårens dofter, känner solens värme och lyssnar till vårens läten. Saker som är lite knepigt att fånga på bild.

      Det är riktigt som du skriver, att som naturfotograf så måste man anpassa sig efter situationen. Fast jag blir alltid lite snopen när jag för en gångs skull funderat ut några några tänkbara bilder, så möts jag av ett kalhygge. Det blir till och fundera ut mer än ett alternativ till vart jag ska åka.

      Kul att du gillade mina spontana bilder och jag önskar dig en härlig vår med många spännande motiv

      /Gunnar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s